Hej kära ledare! 

En suck av lättnad från en man i omklädningsrummet på gymmet där jag tränar blev inspirationen till veckans ledarskapstips. 

Ett kärt ämne, och ständigt efterfrågat ämne bland de chefer och ledare jag möter, hur får jag till motivationen - både egna andras. Du hittar två definierade problem gällande motivation och deras lösning längre ned...

Varma hälsningar,
Markus Amanto

PS: Distanskursen Leda sig själv handlar om att motivera och leda dig själv. Ange koden PROBLEMHANTERING så får du 25% rabatt på kursen (gäller t o m 28 februari 2015).

Varför det går åt skogen med motivationen och hur du förebygger det

I morse när jag tränade på det lokala gymmet så var det en man i omklädningsrummet som sa: "Det verkar som den värsta hysterin har lagt sig nu, så det är lugnt och skönt här igen". Detta med referens till att det nu i början av februari var färre människor på gymmet än direkt efter nyår.

Det fick mig att återbesöka ett kärt ämne, hur kommer det sig att motivationen försvinner för ett flertal människor. För det är inte första året detta sker, jag har tränat på samma gym i snart 10 år (vanans makt, men det är en annan historia - ett annat ledarskapstips...) och det är samma sak varje år.

Direkt efter nyårslöftena får jag använda skohorn för att klämma mig ibland alla ivriga motionärer och sedan några veckor senare är det jag och veteranerna kvar, med undantag av några nykomlingar som fått motivationen att räcka förbi semmeltisdagen (även känd som Fettisdagen - infaller för övrigt 17 februari i år).

Så vad är det som gör att motivationen ibland (läs; ofta) försvinner. Först tar vi vad jag tror är de två huvudsakliga problemen och sedan mitt förslag på lösning/ar.

Problemen först:

1. Vi skapar inte en tillräckligt stark hävstång
2. Vi glömmer bort att påminna oss själva om hävstången

Vad gäller det första problemet lär vår gode grek Arkimedes ha sagt "ge mig en hävstång lång nog och en ledpunkt att placera den på, så kommer jag att flytta på jorden". Så A och O i motivation som jag ser det är att skapa den tillräckligt långa, tillräckligt starka hävstången.

Jag har lyssnat på otaliga människor som varit framgångsrika inom olika områden som säger att vad du ska göra är totalt och ytterligt sekundärt, varför du ska göra det är det som gör skillnaden. Med andra ord, fundera inte så mycket på HUR något ska ske utan se till att på djupet vet VARFÖR det ska ske.

Ett av mina favoritsätt att skapa hävstång är att använda dynamiken mellan obehag och välbehag för att motivera mig själv och andra. Det handlar kortfattat om att klargöra och internalisera (göra levande inom dig själv) allt obehag det kommer att innebära på kort och framförallt lång sikt att fortsätta som du gör nu. Sedan att göra detsamma med allt välbehag det kommer att innebära att göra den varaktiga förändringen. 

Du kan läsa mer om detta tillvägagångssätt i vår kostnadsfria Guide till motivation.

Gällande det andra problemet tror jag att vi ibland är uppriktigt kassa på att skapa strukturerna som stödjer förändringen, våra nya vanor, våra nya mål. Det kan vara allt från påminnelser som poppar upp i mobilen till att klistra upp sitt VARFÖR på en färggladd plansch där du ser den varje dag. 

Påminnelse och strukturerellt stöd är A och O när vardagen kallar. För att underlätta för oss själva behöver vi skapa formen (verkligheten) som stödjer det formlösa (intentionen).