Hej kära ledare!
I veckan som gick hade jag förmånen att hålla utbildning i 3 dagar i Tyskland för en grupp människor från 12 olika länder. Det händer verkligen något magiskt när människor från olika kulturer samlas med ett gemensamt, välgörande syfte.
Vad är det som skapar magin? Jag tror att det i mångt är vilja att dela med sig, att ge till andra människor. Så detta ledarskapstips handlar om givande och två något oväntade, behagliga psykologiska effekter av detta givande.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
PS: Vill du ge bort en kurs i LEDARSKAPSSKOLAN till någon annan? Be dem ange koden GIVANDE när de anmäler sig så ger vi dem under december 25% rabatt på kursavgiften.
De oväntade bieffekterna av att ge...
I skrivande stund har det väl inte undgått i stort sett någon i vårt avlånga land att det lackar mot jul, givandets högtid. Ibland hamnar givandet i skymundan av stress med deadlines inför årsskiftet eller logistiska utmaningar med att hinna med alla bestyr och besök som kanske ska hinnas med i samband med helgerna.
Oavsett om du kommer från en kultur som firar jul eller ej så tror jag att det finns en vits att stanna upp och reflektera några ögonblick över vitsen med att ge. Jag har funnit två mycket goda bieffekter av att ge.
För det första när vi ger, om det ska vara en verklig gåva, så behöver vi lyfta fokus från oss själva till en annan person. Vi behöver fokusera på vad den andra personen önskar sig eller behöver (för övrigt inte alltid samma sak, men det kan vi skriva mer om en annan gång).
Ofta när livet känns jobbigt, eller till och med deprimerande, så handlar det om att vi fastnat i ett överdrivet fokus på oss själva. Våra problem tenderar att växa mångfalt i storlek när vi fokuserar för mycket på oss själva.
När vi istället lägger vårt fokus på andra människor och vad de behöver, så verkar storleken på våra egna problem minska drastiskt. Det är som att vi får perspektiv på våra egna orosmoln genom att gå en bit i andra människors skor.
För det andra, när vi ger så erkänner vi det universella faktum att det finns mer än nog. När vi mer eller mindre krampaktigt håller saker för oss själva så bejakar vi samtidigt tron att det inte finns tillräckligt, att det råder brist.
När vi ger så säger införstått att det finns ett överflöd, det finns tillräckligt för både dig och mig. Få saker är så psykologiskt stressande som att leva i ett perspektiv baserat på brist; det finns inte tillräckligt med tid, det finns inte nog med resurser för att alla ska kunna uppleva framgång eller jag räcker inte till.
Att istället leva i en känsla av överflöd, skapar avslappning, glädje och ofta förvånansvärt mycket bättre prestationer. Gruppen jag jobbade med förra veckan var aldrig så snabb och effektiv med att lösa uppgifter som när de inte hade en tidsgräns för färdigställandet av uppgiften. Då slappnade de av och presterade på topp, vilket gjorde att de var långt mer effektiva än när de hade en deadline.
Ibland kan det vara mer eller mindre utmanande att bejaka detta överflöd, när en viktig deadline knackar på dörren eller när det är tomt i plånboken, men jag har upptäckt att när jag upplever att jag har tidsbrist så är det bästa botemedlet att ge av min tid till en annan person. När jag har haft tomt i plånboken så har den bästa kuren varit att ge till andra av det lilla jag haft och därigenom bryta det inre psykologiska låset av brist.
Så denna veckas ledarskapstips, oavsett om du kommer att fira jul eller ej, är att sätta igång att ge. Gör något för någon annan person idag, ge för givandets skull och upplev hur det förändrar ditt inre psykologiska landskap, särskilt när du ger med intentionen att förbättra någon annans liv.
