Hej kära ledare! 

"Visst längtar du också till julafton pappa?" sa min 4-årige son häromdagen.

Det blev inspirationen till denna veckas Ledarskapstips som utgår från teorin om vad vi alla vill ha och hur längtan ibland blir vårt största hinder för att få det.

Inte för att alla längtar efter att gå UGL, men jag vill passa på att berätta att nu har vi lagt upp nya kursdatum för 2015 på www.UGLkurser.se.

Varma hälsningar,
Markus Amanto

När längtan blir ditt hinder...

Dagen innan min sons ord om julafton hade jag haft ett längre, filosoferande samtal tillsammans med min gode vän Jonas, om bland annat visioner, missioner, hinder och just längtan.

Längtan skapar gap. Ett gap mellan det som är och det som jag längtar efter ska vara. 

Gap kan vara motiverande. Jag brukar säga att en av de viktigaste funktionerna med att sätta mål är att skapa ett motiverande, stimulerande gap mellan nuläget och målet. 

Men i perspektivet av längtan, kan gap bli ett hinder. När vi skapar gapet genom att längta så säger vi också att det är skillnad mellan det som är idag och det som vi längtar efter. 

Låt oss för ett kort ögonblick innan vi går vidare i längtans-resonemanget fråga oss vad det egentligen är vi vill ha? Någon som säger att de vill vinna en miljon på Lotto, är det pengarna de egentligen vill ha? Jag säger nej på den frågan. Det jag tror de vill ha är tillståndet de kommer att uppleva när de har pengarna, d v s hur pengarna kommer att få dem att känna. T ex lyckliga, fria eller kraftfulla.

Så vad vill min son egentligen ha när han längtar till julafton? Julklapparna? Gemenskapen med familj och vänner på julafton? Kalle Anka på TV? Nej, jag sätter mina pengar på att han vill uppleva känslan som han minns från förra året och hur han då kände på julafton.

Vi vill må bra, vi vill vara lyckliga, vi vill uppleva kärlek, det är en grundläggande mänsklig önskan. Så när vi längtar till något, längtar vi alltså egentligen till en känsla.

Om vi då antar resonemanget att längtan skapar gap, så betyder det att vi genom att längtan skapar ett gap mellan känslan av lycka (om det till exempel är det vi längtar efter) och den känslan vi har idag (troligen en mindre behaglig känsla...).

Genom att längta skapar vi gapet som de facto förhindrar oss från att uppleva det vi vill känna redan idag. Så länge vi behåller längtan, behåller vi gapet.

Genom att notera att vi har längtan, undersöka vad det är vi egentligen längtar efter, det vill säga vilken känsla, vilket tillstånd, och sedan släppa taget om längtan och istället skapa förutsättningarna i nuet för att uppleva den känslan redan nu, så har vi tagit ledarskapet i våra egna liv.

Ibland kan det vara skönt att längta, men om ditt liv i nuet inte känns så tillfredsställande som du skulle önska, fråga dig själv vilken känsla du längtar efter och sätt igång att skapa utrymmet för den känslan redan idag.

Mer om vad jag kom fram till tillsammans med Jonas kommer i ett senare Ledarskapstips.