Hej kära ledare!
Jättekul att så många hoppade den gratis e-kursen förra veckan! Och minst lika kul att höra från er som har uppskattat frågeställningarna i den, som inspirerat till reflektion om både det ena och det andra :-)
Denna veckas tips kom till en kall vintermorgon mitt i vardagen på väg ut till min bil. Och hur vi ibland per automatik först söker "skulden" utanför oss själva.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
När jag sökte den skyldige på annat håll
Häromveckan, en frusen vintermorgon och jag går ut till bilen i förväg medan barnen klär på sig i hallen. Tanken är att börja värma upp den lite för miljöns och mina morgontrötta barns skull.
Min hand greppar om handtaget till bakluckan och mina fingrar trycker mot knappen som ska öppna samma lucka. Inget händer. Till historien hör att min Toyota (obetald smygreklam...) känner av när bilnyckeln är i närheten och då villigt öppnar sig med lätt handpåläggning på dörrhandtag eller handtag till bakluckan.
Jag drar hårdare i handtaget. Inget.
Hinner med en kort, tyst svordom över Toyotas teknik som strular när jag som bäst behöver den där jag står vällastad med väskor i båda händerna. Sedan slår det mig att det troligen är kylan som är boven och att bakluckan helt sonika frusit fast.
Jag trycker och drar ännu hårdare. Inget.
Några, långa, sekunder senare slår det mig att känna efter i byxfickan. Ingen bilnyckel där den brukar bukta ut. Känner metodiskt igenom både jacka, byxor och medhavda väskor. Lommar sedan sakta iväg hemåt för att hämta bilnyckeln i nyckelskåpet.
Så veckans tips, kom ihåg att du är alltid rätt, men dina tankegångar kan bli fel i situationen. Var närvarande i nuet och se situationen för vad den faktiskt är, varken mer eller mindre, och var redo att ta ansvar för ditt bidrag till problemet, varken mer eller mindre.
