Hej kära ledare!
Precis som Robert Fulghum konstaterade gällande att vi lär oss det som är viktigt att veta om livet redan i förskolan så är min barn för min del en stor källa till lärdomar om både liv och ledarskap.
Därför tar veckans tips sin ansats från ett parti av kortspelet "Finns i sjön", som dessutom utfördes med öppna kort :-)
Varma hälsningar,
Markus Amanto
När en fyra blir mer värd än ett ess och hur du undviker rådjursfällan
För en tid sedan satt jag vid köksbordet och spelade kort med våra barn. Vi spelade “Finns i sjön” för dig som är oinvigd i det kortspels ädla konst, går ut på att samla på sig fyra av samma, fyra tvåor, fyra knektar, fyra ess och så vidare. Detta görs genom att man när man har till exempel en nia på handen kan be de andra spelarna om “alla dina nior” som då måste överlämnas till den som frågar.
Om den man frågar inte har några nior blir svaret “finns i sjön” och så får man fiska bland korten som med valörsidan neråt på bordet.
Finns i sjön spelas som så många andra kortspel, om inte alla, med dolda kort, det vill säga man håller sina kort för sig själva. Fast våra barn och särskilt vår son är mycket förtjusta att spela med öppna kort vilket förvandlar spelet till något annat, men ändock en god stund familjeunderhållning om man som jag är lagt åt det lättroade hållet när det är sällskapet som räknas.
Nåväl, till saken efter denna utläggning om kortspelsregler.
Vi spelade med öppna kort, vilket gör att du ser om din granne har en nia och då såklart frågar just honom eller henne om den nian när du själv har en nia. I den spelomgång som var inspirationen till denna veckas tips så fiskade vår dotter upp ett ess ur sjön och vår son blev alldeles till sig och släppte fram ett begeistrat “yes” då han själv hade ess och när det skulle bli hans tur efter mig så skulle han kunna be om vår dotters ess och utöka sin samling av ess till två sådana.
Medan jag spelade min tur fortsatte han med full iver stirra på dotterns ess och han missade då fullständigt att jag fick upp en fyra av vilka han hade tre stycken, trots jag i enlighet med våra spelregler var tvungen att lägga fyran helt öppet och synligt framför mig. När det väl blev hans tur frågade han om dotterns ess och utökade då till sin stora glädje sin samling av ess till två, men han missade sedan fullständigt att fråga om min fyra.
När turen återkom till mig så frågade jag sonika om hans fyror, varpå jag fick alla tre fyror han hade och därmed en komplett samling av fyra fyror, vilket ger poäng i spelet. Till saken hör att jag redan då var på väg att förlora stort mot både son och dotter, men det hör inte till den poängen jag vill lyfta fram denna vecka.
Poängen, för att nu äntligen komma till den, tänker jag är att fråga dom vilka dina ess i tillvaron är? Vilka är de sakerna som du blir så fast i ditt fokus på, likt ett rådjur stirrande storögt rätt in lyktorna på den annalkande bilen? Vilka är essen, de förväntningar, mål eller önskningar som du blir så bländad av att du missar de större möjligheterna alldeles intill?
Ibland blir våra liv som flugan som förgäves åter och åter flyger med huvudet först in i fönsterrutan utan att uppmärksamma att altandörren står vidöppen bara ett par meter bort. Jag minns för egen del goda affärsmöjligheter som jag inte såg förrän jag tog ett steg tillbaka och andades djupt, för att jag hade blivit för fäst vid vad jag trodde var rätt väg att gå. Jag minns steg i min egen utveckling som ledare och människa som tog längre än de behövt för att jag stirrade mig för blind på en till synes häftig, cool väg framåt.
Så veckans tips, fråga dig själv om du har några ess i ditt liv, i din vardag, i din ledargärning som du fastnat så till den grad att du förlorat perspektivet, vidsyntheten och varseblivningen. När du identifierat essen, ta ett steg tillbaka tillsammans med ett djupt andetag och se om du kan se den där fyran som tar dig enklare och snabbare dit du vill.
