Hej kära ledare!
Fick igår en utvärdering av onlinekursen "Matchat Ledarskap" (om ledarstilar) som gjorde mig extra glad: "Mycket praktisk - utmärkt information, förklarad mycket effektivt och underbara verktyg som stödjer användandet". Kul när det jag skapar uppskattas och kommer till nytta :-)
Det har nyss varit allhelgona-helg och då känns det på sitt passande att temat för denna vecka blir livet och döden.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Håll döden levande för att undvika att livet dör ut
Ibland får vi anledning att möta döden på olika sätt, det kan vara på en väns eller släktings begravning, en nyhet vi ser eller hör någonstans som berör på ett eller annat sätt, eller kanske en egen sjukdom eller olycka.
Min egen far är numera en bit över 75 år och även om han genom min barndom var likställd med superhjälten som aldrig skulle dö, så blir det onekligen mer påtagligt att döden finns där någonstans i framtiden och väntar på oss.
I dessa möten med döden tänker jag att vi kan förhålla oss på olika sätt. Vissa i min erfarenhet flyr, låtsas om att döden inte finns. Andra kämpar ihärdigt emot och söker alla möjliga sätt att förlänga livet. Andra accepterar döden, och vissa av dessa låter också döden vara en aktiv del av livet. Det finns säkert ytterligare varianter på sätt att förhålla sig till döden, men de här var de jag kom på i skrivande stund.
Min egen tro är att om vi inte håller döden levande, är det lätt hänt att våra liv dör så sakteliga.
En historia jag fick berättade för mig för första gången för flera år sedan sades vara om Zorba, greken. Historien sade att Zorba på en av sina promenader gick förbi ett hus där det bodde en äldre man. Mannen var just då ute i sin trädgård och planterade ett olivträd. Till saken hör att olivträd växer mycket långsamt.
När Zorba såg vad mannen gjorde sa han till honom: “Gamle man, varför planterar du ett olivträd när du är så gammal som du är, du kommer ju inte att leva länge nog för att se det växa upp?”.
Mannen svarade: “Det är kanske sant, men jag lever som som om jag aldrig skulle dö”.
“Och jag,” svarade Zorba, “jag lever som om jag skulle dö i morgon. Så vem av oss har egentligen rätt?”.
Jag har i tidigare ledarskapstips skrivit om detta med rädslan för att något ska ta slut, att det inte hindrar något från att ta slut, utan snarare bara hindrar det från att börja. Översatt till döden kan vi säga att rädslan för att dö inte hindrar oss från att dö, den hindrar oss bara från att leva.
Min gode vän Bosse, sa medan han själv levde att vi behöver förstå döden för att förstå livet.
Så veckans tips från mig till dig, blir att hålla döden levande så att du kan fokusera på livet. Jag tänker att det levandegörandet kan ta olika former, till exempel samtal med goda vänner eller egen reflektion.
Fast vem vet, själv var jag på middag hos vänner igår och fick ett boktips om en bok av framtidsforskaren Ray Kurzweil, och min vän berättade att Ray bland annat tror att vi inom en inte alltför avlägsen framtid, på 2030-talet om jag minns rätt, kommer att ha utrotat både sjukdomar och åldrande. Om det visar sig stämma så kanske jag får skriva en ny version av detta ledarskapstips då...
