Hej kära ledare!
Solen och värmen har hittat oss, men jag gömmer mig mest i inspelningsstudion för tillfället, i alla fall under arbetstid. Arbetar med nya distanskurser, återkommer med nyheter om dessa.
Förra veckan lämnade jag kontoret och tog en tur till Oslo. Från en tågkupé på den resan hämtar jag inspirationen till denna veckas tips som är en samling frågor.
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Att ha ett mål eller inte ha ett mål - det är frågan...
Klicka på bilden för att se filmen (3 min 09 sek) eller läs texten här nedanför.
Förra veckan var jag i Norge och på tåget mellan flygplatsen och Oslo satte jag mig i den tysta kupén. Jag råkade kliva på intill den och tänkte att jag inte skulle prata i telefon eller liknande och att det då kunde vara skönt att sitta där i lugn och ro.
Ett par rader framför mig satte sig en man och en kvinna som verkade jobba tillsammans. De började omgående prata relativt högljutt samtidigt som den relativt stora skylten som informerade på både norska och engelska att detta var en tyst kupé satt cirka 40 cm framför dem.
När konduktören gick genom tåget pekade hon med ett tydligt finger på skylten varpå mannen och kvinnan tystnade i cirka 30 sekunder efter att konduktören gått. Därefter började de viska lågmält till varandra. Efter cirka 2-3 minuter hade deras volym ökat igen till nära på motsvarande som innan konduktörens besök.
Jag satt där förnöjd och studerade det hela, intresserad som jag är av mänskligt beteende.
Jag slogs av tanken att jag kunde gå fram till dem och påpeka detta med den tysta vagnen, men fråga var hur jag skulle göra då? Bryta mot "regeln" själv genom att säga något till dem, någon form av civil olydnad, eller använda konduktörens metod, som bevisligen hade måttlig framgång, att peka på skylten?
Det fick mig att fundera på mitt ansvar i situationen, vad hade jag för ansvar och gentemot vem? Mig själv? Andra?
Jag funderade också tolkningen av skylten med ordet tystnad. Vad var definitionen av tystnad? Inga ljud över huvudtaget? Viskande? Samtal med låg ljudvolym? Att inte vara högljudd?
Så reflekterade jag också över att konduktören provat att utöva ledarskap, en påverkan. Som uppenbarligen hade haft en begränsad effekt. Vad skulle hänt om det kom en konduktör till och gjorde samma sak? Eller om samma konduktör kom tillbaka och gjorde samma sak? Bygger framgångsrikt ledarskap på upprepning?
Sedan slog det mig vad det var som kanske saknades mest av allt i den här situationen där på det norska tåget. Ett tydligt gemensamt mål.
Vad var det övergripande målet? En behaglig tågresa? En säker, effektiv tågresa? Tystnad i den tysta vagnen? Var det övergripande målet tydligt? Det sistnämnda uppenbarligen endast en retorisk fråga.
Om målet hade varit tydligt då hade det också varit lättare för mig att klargöra mitt ansvar. Det hade inte löst situationen med definitionen av tystnad, men ett tydligt mål hade hjälp oss där i vagnen att avgöra hur viktigt det var att lägga tid på att hitta en gemensam definition.
Så veckans tips blir inget svar. Det blir några frågor enligt att ta med i ditt ledarskap den kommande veckan. Som någon vis person lär ha sagt, ibland är frågan viktigare än svaret.
