Hej kära ledare!
Idag blir det ingen film, medan jag skriver detta sitter jag på ett SAS-flyg (smygreklam...) på väg till Detroit för att hålla utbildning kommande vecka.
Du får därför nöja dig med det skriva ordet denna gång så hoppas jag du upplever ett överflöd av värde i denna veckas tips ;-)
Varma hälsningar,
Markus Amanto
Bygger du ditt ledarskap på brist eller på överflöd?
Varför hamnar vi i ett brist-tänk?
Jag tro att olika psykologiska fenomen (vår historia etc) gör att vi hamnar i fokus på brist, vilket sedan i sin tur leder till att vi mår sämre och stressar mer i rädslan för att den upplevda, eller ibland inbillade, bristen ska bli verklig brist.
Matsituationen i världen kan användas för illustrera dynamiken i brist (och överflöd). Så vitt jag har förstått finns det mat nog att mätta alla i världen idag, men problemet är att delar av världen har massor av mat medan andra har lite eller inget.
Varför delar inte de med massor av mat med sig? Det kan såklart finnas olika logistiska svar på detta (eller ursäkter...) men jag tror den bakomliggande orsaken är ett fokus på brist - om jag ger bort det här kommer det inte finnas nog för att jag och mina nära ska ha nog.
På liknande sätt på jobbet, när vi konkurrerar internt mellan olika team eller avdelningar så tror jag vi fastnat i fokus på brist, vi tror att om jag delar med mig av den här kunskapen eller de här resurserna så kommer jag att hamna i brist - inte få vad jag behöver.
Visst finns det situationer i världen där människor upplever verklig brist, som i matexemplet ovan, men huruvida vi ser på det problemet från ett perspektiv baserat på brist eller på överflöd kommer att göra stor skillnad för hur, och om, vi tar oss an problemet.
Så hur kan vi skapa mer upplevd överflöd?
Jag kommer på två sätt här som också blir veckans tips, du kan säkert hitta fler.
För det första kan vi ge, av våra pengar, av vår tid, av vår kärlek, utan att förvänta oss något i retur. När vi gör det med glädje och tacksamhet så säger vi till hela vår varelse och till universum att vi tror att det finns mer än nog.
För det andra, kan vi ta kommandot över vår inre röst. Den där rösten inom oss som ibland säger stödjande saker till oss själva och som ibland istället hamnar i att säga mindre stödjande saker som att "vem tror jag att jag är", "inte kan väl jag klara det där" eller "varför skulle lilla jag göra någon skillnad". Istället kan vi säga till oss själva "jag är tillräckligt".
Nästa gång du hamnar i stress, rädsla eller ett allmänt bristtänk, prova att säga det till dig själv; "jag är tillräckligt", flera gånger. Första gången jag själv fick det tipset tyckte jag det lät lite flummigt att säga det, men har insett att det kan ha en väldigt lugnande inverkan på hela mig om jag säger det till mig själv för mitt inre.
Så veckans tips summerat; mota den upplevda bristen i dörren och våga stå för överflöd i ditt ledarskap.
