Hej kära ledare!
Jag sitter här med en god dos jetlag efter att ha varit och hållit en utbildning i USA (Houston, Texas) om att leda sig själv.
Bland övriga ämnen såsom mål i livet, livsbalans och värderingar, så ägnade vi oss också åt att träna på att vara mer närvarande, att vara mer centrerade i oss själva för att bland annat göra bättre val, skapa bättre kontakt med andra och förebygga stress.
Temat för veckans ledarskapstips är därför just närvaro och centrering - häng med!
Varma hälsningar,
Markus Amanto
PS: Passar också på att påminna om vår distanskurs, Leda sig själv, som handlar just om inre ledarskap.
Ökad närvaro ger framgångsrikare ledarskap
Häromkvällen blev jag påmind om en film som jag såg för några år sedan, efter att också ha läst boken. Jag såg därför om filmen som heter "Peaceful Warrior". Ett av de viktigast budskapen i den filmen som jag ser det är förmågan att vara närvarande i nuet, att vara fri från tankar eller känslor om dåtiden eller framtiden.
Sedan några år tillbaka har "Mindfulness" varit en populär term i olika sammanhang. Ord som närvarande, centrering och inre stillhet dyker ofta upp. Så vad betyder det egentligen?
Vi kan se det som att vi i centrum av vår personlighet har en punkt ibland kallad för "jaget". Vi kan likna det vid stormens öga, eller dirigenten i en orkester. Runt detta centrum finns huvudsakligen tre olika fenomen; tankar, känslor och sensationer.
Sensationser innebär fysiska upplevelser i olika former i vår kropp. Dessa tankar, känslor och sensationer kan påverka oss olika mycket, ibland blir vår upplevelse av dem så intensiva att vi börjar identifiera oss med dem. Vi blir helt uppslukade av tankarna om vad andra ska tycka om oss, helt fångade av rädslan för att prata inför en större grupp människor eller så blir vi ett med vår rygssmärta, den tar över och vi identifierar oss med smärtan.
Vad är problemet med det då? Att vi lämnar centrumet i vår personlighet, dirigenten, där vi kan göra de fria valen och uppleva allt som är utan att värdera, döma eller censurera. Vi förlorar närvaron i ögonblicket där vi har som störst möjlighet att påverka oss själva och andra, vi förlorar vårt ledarskap och blir istället ofrivilliga följare.
Jag har upptäckt att det här inte bara ställer till problem med så kallade "negativa" tankar eller känslor. Både otillfredsställda ("negativa") och tillfredsställda ("positiva") känslor kan ställa till det i vår i inre värld - om vi blir fångade av dem, identifierar oss med dem.
Det är inte känslan i sig, utan dess magnetism. Ibland kan ett lyckorus över en befordran eller ett lyckat testresultat ställa till en lika problematisk bakfylla om vi låter oss bli fångade av det.
Länge trodde jag att denna centrerade plats skulle vara en torr plats. Visserligen fridfull och harmonisk, men samtidigt helt händelsefattig och trist. Senare har jag insett i de stunder jag lyckas vara fullt närvarande, det är då äventyret verkligen börjar.
På längre sikt upplever jag att också att en mer "mindful" lycka eller frid är djupare, mer varaktig än "flyktiga" känslor. Mycket av meditation, yoga, naturpromenader och dylikt handlar återigen om just detta, att bli mer centerad och närvarande.
Jag rekommenderar dig varmt att prova något som hjälper dig att bli mer centrerad om du inte redan gör det. Och om du inte upplever dig ha tid till det, blunda i alla fall en stund, bli medveten om din andning och notera att du har tankarna, att du har känslor, att du har en kropp - och att du är mer än så.
Om du vill läsa mer om mindfulness har vi sedan tidigare bland annat en intervju med Heidi Andersen och en artikel av Åse Pavelsen.
