Altaleda träffar Hanne Stichel, präst inom Svenska kyrkan, för att diskutera värderingar, något som man i hennes yrke ofta får tillfälle att prata om med sina medmänniskor i både glädje och sorg.
Hanne menar att du som ledare, medarbetare eller människa måste våga ställa frågan då och då: Är jag sann i mig själv? Handlar jag i riktning mot mina värderingar? Är jag lojal mot mig själv och organisationen som jag företräder?
Hur kan jag som ledare i en organisation visa, och handla efter, mina värderingar?
-Om du är ledare för en grupp människor, tror jag att alla mår alla bäst när du står i kontakt med dina värderingar och vågar stå för dem. Lyssna inåt innan du fattar ett beslut, för att vara autentisk i ditt ledarskap.
Hur ska jag som ledare agera om mina inre, personliga värderingar går stick i stäv med organisationens värderingar?
- Det finns ofta konflikter och skillnader i dina personliga värderingar gentemot organisationens värderingar som du arbetar för.
Förhoppningsvis finns inte några större krockar i de mest grundläggande värderingarna kring moral och etik till exempel. Finns motsättningar där mår människan väldigt dåligt av att befinna sig på denna arbetsplats dag ut och dag in.
Om du inte reflekterar över dina värderingar kan du komma till en punkt där du fjärmar dig från ditt innersta jag, risken är stor att du hårdnar. Det kan få till följd att du fattar beslut eller handlar på ett sätt som du aldrig trodde att du skulle kunna tänka dig att göra.
Arbetslivet blir då ett reservat- ett område där du inte är fri, fri att vara dig själv.
Eftersom det troligen finns motsättningar i dina och organisationens värderingar, tror jag att det är allra klokast att vara tydlig och transparent i det både mot dig själv och dina medarbetare.
Berätta att: -Nu måste jag fatta ett beslut, som inte känns helt entydigt för mig, men jag är lojal mot organisationen jag företräder. Jag förstår varför beslutet måste fattas, men jag kanske inte delar resonemanget om resultatet.
Eller kanske bara beskriver känslan: -Nu känner jag mig lite osäker på det här, det gnager lite inuti.
Var sann mot dig själv
Om du som ledare kan stå för dina beslut och handlingar, så känner medarbetaren av det och jag tror att det leder till en ökad respekt.
Du måste också tillåta dig själv att bara få vara människa i allt det som pågår runtomkring.
Många gånger kan ledare hålla fast vid sina beslut, för att man kanske tror att det är så det ska vara. Men genom att visa att ett beslut också kan rivas upp, så fostras dina medarbetare i ansvarstagande. Då kommer de också att våga tänka om, fatta nya beslut baserat på ny information eller erfarenhet, istället för att stå kvar i ett beslut som inte känns helt rätt.
Att vara öppen med sin tveksamhet eller att be om hjälp, tycker jag visar på en äkthet hos ledare.
Att våga säga att man är osäker: - Njae, jag vet inte riktigt. Det här känns inte helt okej. Jag skulle behöva bolla det här lite med er.
Jag är mina handlingar
När jag som ledare, eller medarbetare, finns i en organisation, måste jag också ta ansvar för det jag gör. Jobbet är jag. Jag är mina handlingar.
Som präst tycker jag att ansvarstagandet känns väldigt tydligt. Mina handlingar måste jag ta ansvar för inför mig själv och inför Gud.
Jag brukar säga att man måste vara misstänksam mot sina egna motiv. Varför agerar jag just såhär just nu?
Ibland gör man fel, du är bara människa. Men man får inte gömma sig bakom organisationen eller en chef då dina handlingar ifrågasätts.
-Så du menar att man som medarbetare inte kan säga att "Men chefen sa till mig att göra detta..."?
- Precis. Ibland måste man vara modig och våga stå upp för det man tror på. Även om det får personliga konsekvenser. Ibland måste du göra något eller kanske vägra göra något. Arbetar du på en myndighet och fattar myndighetsbeslut, så är det inte bara ansvaret i lagens mening du bär, jag anser att vi alla bär ett ansvar som människa, trots risken för disciplinära eller juridiska påföljder. Vi bör värna människan till varje pris.
Då jag har mitt ursprung i Tyskland kan jag ibland fundera över hur nazismen kunde ta sitt grepp över människorna. Alla undrar varför ingen gjorde något. Hur kunde det bli såhär?
Kanske var det så att människor inte reagerade på alla små, små förändringar som skedde under en lång tid och då inte märkte när den kritiska punkten inträffade då allt bara var helt fel.
Av det kan vi ta med oss att det gäller att ta sig tid att verkligen känna efter och våga reagera på det som känns fel, i både stort och smått.
Värdegrunden får inte bestå av klichéer
-I organisationer och skolor pratar man ofta om det här med värdegrund. Man tar upp vilka värdeord som ska gälla för just den här gruppen: respekt, ansvar, omtanke osv. Men samtalen blir livlösa om man använder uttjatade klyschor som inte har någon verklig innebörd. Om man vill komma någon vart måste man gå på djupet vad orden egentligen innebär för var och en.
Jag pratar ofta om ledstjärnor. Jag sätter aldrig upp mål till exempel. Jag beskriver ledstjärnor istället och ställer frågan: Vad drömmer vi om?
Ledstjärnorna är inte tänkta att uppnå, så de ska inte prickas av eller skapa stress. Men de hjälper mig att se vägen.
Kamp mellan gott och ont
Att försöka handla efter sina egna värderingar är ofta en kamp mellan gott och ont.
Har du växt upp i ett hem med våld, så har du erfarenhet av våld och även om du inte vill utsätta någon i din omgivning för samma sak eller du lovat dig själv att aldrig få en annan människa att må dåligt- så kan du ändå handla utifrån en ryggmärgskänsla i en pressad situation, trots att dina inre värderingar säger annat.
Alla äldre organisationer har också en bakgrund och erfarenhet att agera reflexmässigt utifrån. Ibland måste vi ta hänsyn till denna bakgrund, när något oönskat dyker upp som en påminnelse om det förgångna och då har vi medarbetare ett ansvar att stanna upp och säga: Stopp, vänta, det här är något vi hade tidigare, men inte vill ha längre.
Kopplar jag till föräldraskapet, så är det nog många föräldrar som handlar instinktivt, utifrån sin personliga erfarenhet och tänker efteråt att "Nä, nu lät jag ju precis som min mamma." Fundera över vems värderingar som kom fram i situationen och vad det får dig att känna. Är det värderingar som du vill föra vidare?
Alla handlingar har rötter, eller en grund, som baseras på mina värderingar (medvetna eller omedvetna).
Föräldraskap bästa ledarskapsutbildningen
-Värderingar är något man verkligen kommer på djupet med när man blir förälder. Föräldraskap är verkligen ett bra test på ledarskap i en liten organisation, där föräldern ska bestämma och välja riktning åt någon annan baserat på dennes värderingar. Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör, vilket leder till att vi verkligen måste gå till botten med våra egna värderingar och får tillfälle att rannsaka oss själva i grunden.
Vi måste fråga oss själva: Det jag gör, det jag säger och det jag känner- går allt ihop?
Hur upplever du att organisationer och ledare agerar kring värderingar idag?
-Det har blivit större fokus på rättvisemärkt, ekologiskt osv, vilket jag tycker är bra. Men det är märkbart att det ekonomiska system samhället byggts på fokuserar på tillväxt och konsumtion.
Företagen anser att så länge de får utdelning av att sälja ekologiska varor, så länge tycker de att det är försvarbart.
Om ett aktiebolag investerar dyrt men miljövänligt- ja, då finns risken att aktieägarna säger ifrån. Om en kommun accepterar ett miljövänligt anbud i en upphandling, som är dyrare än konkurrenten- ja då kanske det hörs arga röster från kommuninvånarna.
Företag och organisationer anser att allt måste löna sig och ge lönsamhet på kort - eller lång- sikt. Även investeringar inom barnomsorgen försvaras med att "det kommer att löna sig i långa loppet".
Den allmänna bilden är att allt måste löna sig och ge lönsamhet på kort eller lång sikt.
Skänker en organisation pengar till välgörenhet, ja då vill de kunna räkna in detta i sin goodwill, att få ett bättre anseende och marknadsföring.
Men det finns naturligtvis fantastiska undantag, ofta i mindre företag där VD:n vill dela med sig av det goda till världen pga personliga värderingar eller erfarenheter.
Sen är det många företag som också hjälper till i det lilla. Kanske tar de in en praktikant, trots att det inte ger så mycket avlastning egentligen och någons arbetstid måste avsättas till att lära upp personen. Det är små beslut, men de spelar också en stor roll.
Jag upplever det som att företagsledare var mer delaktiga i skapandet av samhallet tidigare, man tog ett större ansvar tidigare. Idag skjuter man ifrån sig ansvaret av samhällsbyggande till andra, vilket jag inte tycker känns bra.
Jag skulle önska att alla såg sig själva som medskapare till kommunen, samhället och världen. Ställ frågan till dig själv: Hur vill jag ha det egentligen?
Vill jag ha ett samhälle som tycker att man inte kan satsa på människor som är nära pensionsåldern eller som inte vill ge ungdomar en chans på arbetsmarknaden?
Om inte, måste vi stå upp som människor och säga nej när sådana tankar eller handlingar uppdagas. Man kan inte skylla på någon annan eller tiga. Ledstjärnorna måste vägleda våra beslut.
Samhället, kyrkan, världen har inte råd att inte ta tillvara på alla människor, på alla människors inneboende resurser.
Se det goda i människan
Som kristen ser jag att varje människa har något gott i sig och är skapade till Guds avbild. Vid de dop jag förrättar brukar jag lyfta fram det när jag pratar om barnet. Varje människa har något speceiellt att ge, något som ingen annan människa kan ge.
Den tanken kan jag bära med mig i arbetslivet. Att alla människor har något speciellt att ge till denna världen. Hur lyfter du som ledare fram de goda egenskaperna hos människorna runt omkring dig? Vad kan just den här människan framför mig, som ingen annan kan? Vad är just han/hon bra på? Uppmuntra det!
Unna dig inkonsekvenser
-Men orkar man handla enligt ens värderingar hela tiden?
- Vi människor måste också få unna oss våra små inkonsekvenser. Om jag bara är ärlig mot mig själv i det och medveten om att jag är inkonsekvent i mina handlingar så kan jag leva med det utan dåligt samvete.
